lforyou

Jag har valt att tidigare inte vara så informativ om det som hänt men som för många andra är skrivandet en slags läkande kraft för mig.

I torsdags var jag på begravning för första gången i mitt liv och precis som jag hade väntat mig var det hemskt men samtidigt väldigt vackert. Hemskt för att man insåg att det var det sista hon fysiskt skulle vara involverad i men samtidigt vackert då man förstod att hon nu äntligen vilar i frid och inte behöver lida mer. Hennes passion var blommor och det lyckades min moster verkligen få fram med de fina blommor som vilade på hennes kista. Jag vet inte hur länge det varade för det var som om tiden frös och allting rörde sig i slow motion. Det går inte att förstå döden och man kan aldrig förbereda sig på den. En dag så knackar den på dörren och då är allt över och man har inte längre några chanser kvar. Som min söta systerson sa: Hejdå mormor, vi ses hos änglarna! Fast för mig blir det, Hejdå mamma, vi ses vid änglarna! Spara en bra plats till mig fast först ska jag leva länge och förverkliga alla min drömmar.

Jag älskar dig.

Daises was your favourites, how ironic that you now are pushing daisies.